Sophies världKåseri publicerat i Monitor februari 2008Som barn fick jag ett litet trafiklyse i gul plast, med batterier i sockeln. Med en liten spak kunde jag växla mellan grönt, gult och rött ljus. Jag beundrade lyset ofta och länge. Det grämer mig att jag nu, femtio år senare, inte längre har det kvar. När jag blev något äldre hände det att jag liftade runt i Europa på somrarna. När jag kom till Paris bodde jag ofta hos min kompis Sophie, som hade en liten våning nära Gare de Lyon. Den låg sex trappor upp i ett förfallet hus utan hiss, men med en vacker trätrappa. På vart femte steg satt en emaljskylt: Essuyez vos chaussures s.v.p. Hur man skulle bära sig åt för att torka av skorna när man hunnit en bit upp gick inte att förstå. Eller varför. I samma kvarter låg en liten bar tabac, Chez Stephan. Vi gick ofta dit, särskilt om jag hade sällskap av min polare Stefan från Rågsved, han gillade namnet på kaféet, liksom. Där fanns två väldigt fina flipperspel. Alla flipperspel i Paris gick att spela länge på, de lutade inte lika mycket som de snåla svenska spelen. Spelen hade naturligtvis mekaniska räkneverk med vita siffertavlor som under mycket stånk och stön summerade ens insats. Rymdskepp och cowboys var vackert belysta bakifrån av svaga glödlampor. Vi drack öl och rökte Gitanes Mais. På väggen hemma hos Sophie hängde en sensation: En julgransgirland med små lampor som kunde blinka i olika färger. De gick att köpa nya på loppmarknaden och jag släpade hem flera paket i min ryggsäck. Mina finaste troféer det året. Det här var på S-märkningens tid och dessa tunna sladdar med 220 volt hade aldrig funnit nåd inför SEMKO:s ögon. I Frankrike på den tiden saknades enhetliga standarder för det mesta. Vägskyltar till exempel. De var ofta tillverkade lokalt och kunde skifta mycket i utförande. När Sophie hade varit på krogen brukade hon nämligen stjäla med sig ett varningsljus. Hon hade en imponerande samling i sin lilla lägenhet och alla var olika. Där fanns exempelvis en liten, svagt rosaglödande plastlampa som liknade en tvålask. Den rymde två ficklampsbatterier och en glödlampa och hade en ögla för upphängning. Sophie berättade att det var det enda som hindrat bilisterna från att köra ner i en stor grop. Tills hon snodde den alltså. En kväll befann jag mig ensam i lägenheten när jag blev medveten om ett svagt tickande ljud från en garderob. En pendyl i garderoben? Jag gläntade på dörren – och mötte ett monster! Men varför stod den i garderoben, och hur hade hon fått hem den? ©ElectroPix AB. Text och bild får ej publiceras vidare helt eller delvis. TexterJag skriver bland annat Klicka på den text du vill läsa: Wacom Cintiq 12wx Den tappade dörren Apple Keynote '08 Sophies värld |